2011 är för min familj inget speciellt bra år... Ett år vi gärna hade hoppat över...Först fick vi min ena tvillingdotters cancerbesked den 16 oktober 2010, därefter inleddes en tuff tid med cellgifter och strålning. Sjukdomen gick dock sin egen väg och vår älskade prinsessa somnade in den 21 juni 2011 kl 01.03....
En nära vän i vår tvillingmammeklubb somnade också in efter en lång tids cancersjukdom och även min kära faster Ulla somnade in... Som om det inte var nog så tog denna dumma cancer även en kollega på skolan i byn där jag jobbar...
Så nu får det vara nog, nu får det räcka med sjukdomar och elände på många år. Vår familj har fått tillräckligt och nu orkar vi inte mer. Nu måste vi få läka och försöka gå vidare så gott det går utan vår prinsessa.
Tiden läker alla sår säger ordspråket, men det stämmer inte. Tiden läker inte, men den gör det lättare. Ibland önskar man att tiden stoppade, men den gör ju inte det, så vi får försöka göra det bästa av allting, även om ingenting någonsin blir sig likt. Det är ju alltid en som fattas, en som saknas varje sekund. Men Malin är med oss alltid och finns i våra hjärtan för alltid. Hon är vår skyddsängel och hon finns med oss varje dag.
Detta året har präglats av så mycket sjukdom och sorg att det har inte fokuserats på så mycket annat. Det är först nu, de sista månaderna som ovanvåningsbygget kommit igång igen, då vi lade allt på is under Malins sjukdomstid.
För övrigt har det mest varit ett lugnt år. Vi har tagit varje dag som den kommer och inte planerat så mycket.
Förhoppningsvis blir 2012 ett annorlunda år mot 2011......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar